Idag har jag varit i Tylösand med mamma, Daniel och Frida. Det var riktigt varmt och skönt! Vi låg och solade i nästan 2 timmar innan vi tog en glass och satte oss och lyssnade till U13, ett halvbra coverband som sjöng sommarlåtar som Ljudet av ett annat hjärta, reggae på sommarn och sweet child o' mine. Sen efter fyra timmar begav vi oss hem till Halmstad där vi grillade.

Nu sitter jag utanför min stuga, hör vågarna mot stranden och datorns brus. Min familj är barnvakt/på golfrunda.

Jag orkade inte spela golf. Jag sitter och tänker på Henrik. Han flyttade igår/idag till Arvidsjaur. Det känns förjävligt. Det känns som om vi aldrig mer kommer att träffas. Fast det kommer vi, men det är helt dött från hans mobil, inte ens ett "jag saknar dig"- sms är jag värd. Han svarar inte när jag ringer. Åh vad ska jag ta mig till?, han förstår tydligen inte att jag saknar honom. Jag blir så svartsjuk av mig också, jag tänker att han är med andra tjejer just nu, att han hör ljudet av ett annat hjärta. Men det gör han inte, jag kan inte tänka så, då kollapsar jag nästan. Han är väl fullt upptagen med att flytta in grejjer i sin lägenhet antar jag. Vi har inte träffats på en vecka. En vecka. Det är ju ingenting? Tänk sen blir det väl sisådär 40 veckor...? Kärlek är hur underbart som helst, när man har den man älskar vid sig. Men idag, idag kan kärlek bara dö.. långsamt